Under morgonen bröt helvetet lös igen i den så många gånger plågade Kaukasus-regionen. Den tidsinställda sydossetiska bomben briserade, ännu oklart exakt varför det hände just nu, men att det skulle hända förr eller senare förstod nog alla med inblick i regionens labilitet. Georgien anföll den sydossetiska regionens utbrytargarden med full kraft, med alltifrån pansar till infanteri och flygvapen.
Detta handlar inte om någon enkel konflikt med en enda syndabock, även om Ryssland bär ett blytungt ansvar för den negativa utvecklingen i Kaukasus sedan Sovjets fall. Georgiens ledarskikt är inga änglar, utan har tidigare hårdfört krossat intern opposition, trots att man i propagandasyfte ville försöka få sitt maktövertagande att likna någon slags orange revolution, likt den för några år sedan i Ukraina. Det var någotsånär demokratiskt, men med stora skillnader mot Ukraina. Georgienregimen har försökt smickra in sin som västvänligt och försökt bli NATO-medlem, men NATO har sagt ”sakta i backarna”. Det är sant att regimen gjort seriösa ansatser att närma sig västvärlden, men huvudanledningen kanske inte är så mycket uppriktig västvänlighet som att man behöver en stark partner mot fienden Ryssland.
Georgienregimens inställning till landets etniska minoriteter har aldrig varit välvillig. Minoriteternas företrädare har likaså inte varit välvilliga till Georgien. Kort sagt, någon seriös vilja till en fredlig lösning har inte funnits hos någon part inom Georgiens erkända gränser och absolut inte från Rysslands sida. Ryssland har provocerat Georgien med sina s.k. ”fredsbevarande” styrkor på georgisk mark i utbrytarområdena. Detta problem borde Georgien försökt lösa genom FN, men jag har faktiskt aldrig hört talas om att de försökt gå den vägen med något större allvar.
Den ryska propagandan äcklar mig. Allting är alltid bara andras fel – aldrig Rysslands. Det är bara andras fel att folk dör i krig som Ryssland är med i, inte Rysslands inte. Aldrig. Ryssland är en permanent medlem i FN’s säkerhetsråd – ett av världens mäktigaste länder. Ändå bär sig Ryssland åt som en jättebebis, utan ansvar för sina handlingar eftersom ju allt anses kunna skyllas på andra.
Det finns en fara i att Ryssland kommer ta till exceptionellt våld i den här konflikten och då måste omvärlden ingripa med i första hand diplomatiska och ekonomiska åtgärder, i sista hand militära, för att skydda civilbefolkningen.
Finns fler syndabockar. Ja absolut. Världssamfundet godkände för inte så länge sedan en annan utbrytarrepublik: Kosovo. Jag varnade i tidigare ett blogginlägg för konsekvenserna på andra håll i världen av att börja godkänna den sortens lösrivningar. Sydossetierna är givetvis väl medvetna om Kosovo, och ser en möjlighet att åstadkomma samma sak. Georgierna å andra sidan känner också till Kosovo och är livrädda att deras land ska utsättas för samma styckning som Serbien. Kosovo har orsakat nervositet och ökat spänningarna i den konflikt vi nu ser i Georgien. Omvärlden och de som utan eftertanke, däribland Sverige, erkände Kosovo, bär skuld i detta!
Krigets första dag ska enligt vissa uppgifter ha krävt 1400 dödsoffer och det är bara början. Inkompetent ledarskap i Georgien, Ryssland och omvärlden inkl. Sverige, bär skuld i detta, men tyvärr är det inte ledarskapen som får betala priset utan civilbefolkningen i de drabbade områdena.
