Själv låter du munnen gå kring vad som kränker brottsoffer och inte. Parallellen till pedofilidebatten är slående. Där råder full konsensus tack och lov, kring att spridande av material är en del av kränkningen och måste bekämpas.

http://patrikohlsson.wordpress.com/anti-censur/#comment-247

Ja jag äcklas när brottsoffer kränks, och jag har i det här fallet valt att skildra det i text med en rad eller 2. Varför så upprörd och oförmögen att förstå min empati för de drabbade? Är TPB så heligt?

Materialets offentliggörande är *en* del av problemet. TPB’s roll i spridningen är en annan del av problemet. Jag har hela tiden kritiserat den rollen hos TPB. Jag har INTE sagt att de skulle vara ensamt ansvariga för hela kedjan av händelser som utgör problemet.

Det borde enligt min uppfattning inte vara tillåtet att varken sprida eller publicera material av aktuell art och under aktuella omständigheter. Det är en komplex uppgift att komma åt den här typen av problem, men en strid som måste tas, liksom den tas mot terrorism och barnpornografi.

”Man kan tycka vad man vill om fildelning av musik och filmer och upphovsrättsfrågor kring sådant, men här ser vi nu att fildelning kan handla om helt andra saker. Det är en nyttig lärdom inför ställningstaganden kring en moderniserad lagstiftning kring fildelning”

Om du upprörs över det svar pappan fick – kan jag förstå dig – men att misstänkliggöra fildelningen verkar en aning ”over the top” minst sagt. – Vad är problemet? – Materialet är OFFENTLIGT – en PRIVATPERSON har lagt ut det på nätet så att vem som vill kan ta del av det. – Så vari ligger problemet enligt dig? – Om du upprörs över dom integritetskränkande detaljer i materialet – borde du skylla på rättsmyndigheterna som släppte materialet och inte fildelningen

Sd har högt i tak och en öppen intern debatt, så den okunnige är du. Vad gäller V får du fråga dem, men tyvärr har väl gammelkommunismen kvar sitt grepp där.

”halvmesyr till personvalssystem ”

Ja det skulle absolut kunna förbättras.

Det stämmer. Jag hade missat det med Camilla Lindbergs Nej-röst. Jag ska inte skylla på källan som också missat det… jag borde kollat fler källor för att bekräfta. Den lilla missen räcker alltså för att du ska plocka fram invektivet ”nöt” och skriva på näsan. Tycker du det gör dig till en bra debattör? Oavsett vilket så var Folkpartilinjen i omröstningen JA till FRA-lagen. Du är kanske i fel parti? Om du nu inte stöder FRA innerst inne, svårt att lita på ett parti som håller en så otydlig linje.

Om någon har ömma tår så ska man alltså inte få påpeka det utan att det anses mästrande och elakt? Glöm det. Det är oftast bara sunt för debatten om ömma tår trampas på. För den skull ska man ju inte trampa på brottsoffer, vilket var ämnet för denna debatt.

För att ta del av Sverigedemokraternas arbete i Ängelholm, så rekommenderar jag den lokala Sd-hemsidan. Kommunen har protokollen för fullmäktigemötena enkelt tillgängliga på sin hemsida.

Debattens nivå och hederlighet påverkas i allra högsta grad om någon sänker sig till invektiv istället för att hålla sig till sak. Njuter du av att bli betraktad som en skitstövel, så har du ett problem som jag inte kan hjälpa dig med.

Har du ingenting nytt att komma med i sak och som hör till ämnet, så föreslår jag streck i debatten.

Sedan fortsätter du med att visa din okunskap kring partipolitik i allmänhet och Folkpartiet i synnerhet. I de flesta partier ses det som positivt med olika åsikter och att man använder stämmor/landsmöten/whatever-man-nu-vill-kalla-dem för att hitta en gemensam linje. Undantagen från detta är vänsterpartiet och SD där man mer tycks köra med linjen ”håller du inte med så åker du ut”

Sedan tillkommer givetvis vår halvmesyr till personvalssystem som komplicerar det hela och vilket gör att frågan om det personliga ansvaret och väljarmandatet blir otydligt. Men, det är en ganska lång diskussion och jag har ärligt talat ingen lust att skriva en halv uppsats om det just nu.

I FRA-voteringen — för att återgå till den — så röstade en folkpartist (Camilla) nej, och en valde att rösta ”avstår” (Birgitta). Nu tycker jag iofs inte att det är basala kunskaper att hålla koll på exakt hur varje ledamot röstade i varje fråga, men eftersom du exemplifierade med FRA och eftersom man måste vara fullständigt ointresserad av — eller okunnig om — politik för att ha missat att Camilla röstade nej så bevisar du ju bara din okunskap.

Vilket väl återigen styrker det jag skrev tidigare; att det finns en massa nötter i SD. Sedan är det möjligt att du är ett undantag, men dina kunskaper kring FRA-frågan och din inkonsekvens i ytttrandefrihetsfrågan tyder inte på detta. Eftersom Ängelholms diarium inte verkar finnas på nätet (eller så är det ovanligt svårt att hitta) kan jag inte heller bedöma dina kvaliteter som lokalpolitiker, men jag hoppas att du är mer påläst i de frågor som du driver där.

Vad gäller ”den ömma tån” så är det en debattmetod som man inte använder om man vill föra en intellektuellt hederlig debatt. Du kan läsa Mattias $venssons inlägg om detta ( http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.4096303 ) om du skulle vara intresserad.

Däremot kan man mycket väl använda invektiv, det får enbart avsändaren — mig i det här fallet — att framstå som en skitstövel och det stör mig inte om någon SD:are skulle tycka att jag är otrevlig. Det påverkar inte debattens hederlighet i sig.

HMF-lagen är även jag emot. FN’s deklaration om de mänskliga fri- och rättigheterna anger vilka grupper som skall skyddas från diskriminering. Då ska man inte skapa en lag som bara väljer ut vissa av dessa grupper, och t.o.m. splittrar en av grupperna (etnicitet) så att den gäller alla utom majoritetsgruppen. Jag kunde ev. ha omprövat min inställning till HMF-lagen om den istället rakt av följt FN-deklarationen.

Det är ofta svårt att entydigt avgöra vad som är en kränkning och inte. Det finns gråzoner. Det finns upplevd kränkning och verklig kränkning, och även gråzoner mellan dem. Ena ytterligheten är anarki. Andra ytterligheten är polisstat. Ett väl fungerande demokratiskt samhälle har en lagstiftning och en konsensus som klarar den balansen.

Jag har visserligen skällt på Pirate Bay eftersom jag tycker de agerat oförlåtligt i det aktuella fallet, men konstaterar samtidigt att de knappast brutit mot någon lag, när de hjälpt till att strö salt i såren på offren för ett av de värsta våldsbrotten i Sverige på länge.

Så långt on-topic. Över till det andra du skrev.

Ska vi prata politiska nötter så räcker materialet till flera romaner om vi plockar dem från Fp eller något annat av de nuvarande riksdagspartierna. Det är dock utanför ämnet, liksom vad som är ”fullsortimentspartier” och inte. Skulle det vara de 7 i riksdagen? Ja det vore väl tusan om de med alla sina betalda politiker som arbetar heltid inte lyckades åstadkomma något åt det hållet, åtminstone rent kvantitativt.

Du tålde inte att jag använde begreppet ”ömma tår”. Själv drar du dig inte ens för upprepad användning av invektiv, för att i nästa andetag tala om vikten av intellektuell och hederlig diskussion. Trovärdigt? Knappast.

Av de borgerliga partierna är det ett parti som hade ledamöter som inte röstade för FRA-lagen i riksdagen; Folkpartiet.

Av de borgerliga partierna är det två partier som haft (och har) ordentliga diskussioner om FRA-lagen och hur våra respektive partier kunde hamna så snett; Folkpartiet och Centern.

Att påstå att man stöder ett visst specifikt förslag för att man är medlem i ett visst parti tyder på en okunskap om svenskt partiväsende. Att påstå att man stöder FRA-lagen om man är Folkpartist tyder på att man är rejält korkad.

Men, man kanske inte ska förvänta sig att någon som använder fegisknepet ”den ömma tån” klarar av en stringent och intellektuellt hederlig diskussion.

Vad gäller hetslagen så är jag motståndare till den. Yttrandefriheten bör inte ha några begränsningar i sig, däremot kan man tänka sig fall där andra lagar begränsar hur och när man får uttrycka sig (men inte vad man får säga)

Exempel: att förhindra någon att ställa sig med en högtalaranläggning utanför någons fönster mitt i natten är inte att begränsa yttrandefriheten. Att förhindra någon från att skriva vad de vill på min blogg är inte heller att begränsa yttrandefriheten. Att uppvigla andra att ”knacka bög” täcks inte av yttrandefriheten, men däremot ger yttrandefriheten rätten att argumentera mot homosexuella giftermål eller att argumentera för att homosexualitet ska vara förbjudet. Jag tycker att åsikten i sig är vidrig, men som yttrandefrihetsfundamentalist vill jag inte förbjuda någon att yttrycka den.

Så fort man är beredd att begränsa någon del av yttrandefriheten (dvs vad man får säga, inte hur eller när) så försvarar man inte längre yttrandefriheten eftersom man då med samma resonemang kan begränsa vilken del som helst.

Då hamnar man i ett läge med ett moralfilter där vissa ska bestämma vad som är moraliskt rätt eller fel och vad man därmed ska få uttrycka.

Sedan täcks ju dessutom dessa bilder av offentlighetsprincipen. TPB har inte offentliggjort någonting som inte kreti och pleti redan kunde få tag i.

Du har missuppfattat begreppet yttrandefrihet. Det innefattar inte innebörden att det skall vara fritt fram att kränka andra människor.

Om du nu anser yttrandefriheten absolut, vad säger du då om t.ex. HMF- (hets mot folkgrupp) lagen?

Själv är du folkpartist ser jag… en FRA-lag-stödjare alltså. Knappast så väl förenligt med att försvara yttrandefriheten.