Sverigedemokraternas pressekreterare Martin Kinnunen och hans flickvän överfölls och misshandlades svårt på Gullmarsplans tunnelbanestation på nationaldagen 2009.
Den 8 juli inleddes rättegången mot 3 misstänkta kvinnor, som assisterades av ett större gäng vid misshandeln. Några ytterligare står dock inte åtalade, förutom de 3 kvinnorna som är:
Hanna Susan Brown, född 1987-12-22, från Ucklum.
Nathalie Nikadon, född 1983-10-11, från Göteborg
Rebecka Roos, född 1989-06-25, från Stockholm
Källa: Södertörns tingsrätt
Under rättegången ”ångrade sig” ett vittne som tidigare trotts kunna lämna uppgifter om händelsen, varför misstanke finns om hot mot vittne. Stora delar av händelsen finns dock på T-banestationens övervakningskameror, som inte låter sig skrämmas av några hot.
I väntan på domen, som faller den 22 juli, har det horribla beslutet fattats att trion skall släppas (!) under tiden.
Martin Kinnunen, som tidigare varit med om ett överfall i sitt hem som även det drabbade hans flickvän, tvekar nu att fortsätta sin politiska bana inom Sverigedemokraterna.
Återigen visar det sig att våld lönar sig för att få bort misshagliga politiker. Det var högst lönsamt vad gällde sossarna Palme och Lindh och det visar sig lönsamt även vad gäller att få bort aktiva sverigedemokrater. Hur samhället så lättvindigt kan acceptera denna utveckling är för mig en gåta och en tragedi. Jag menar att det finns uppenbara kopplingar mellan det förråade politiska debattklimatet och det politiska våldet. Är det accepterat att kalla politiska meningsmotståndare för allehanda degraderande stämplar i debatten (något ledande svenska politiker idag går i bräschen för), så kommer metoderna på fältet, inkl. hot och våld, att följa som ett brev på posten. Förr eller senare kommer detta slå tillbaka mot hela samhället.
Under stora delar av rättegången, skrattade mamman till förövaren Rebecka Roos. Enligt bloggen politisktinkorrekt heter mamman Cecilia Roos och är en känd danspedagog. Hennes person- och kontaktuppgifter finns lätt tillgängliga på internet. Något dessa människor, som hotar och föraktar det öppna samhället, borde ponera, är att de själva är precis lika mjuka mål som alla andra. Jag uppmanar till återhållsamhet och till att lagen trots sina brister måste få ha sin gång, samt till ponerande av det faktum att mamman till skillnad från den nämnda trion, inte står åtalad för något brott.
Ps. Ett tips till min partikollega Martin, dock mest skrivet som en fri tanke, och jag är osäker på om han någonsin ens läser min blogg. Jag vet inte om det är ett bra tips, men kanske kan vara värt en tanke. Som sverigedemokrat är man i allmänhet mer utsatt i storstäderna än på mindre orter. Kanske borde de tråkiga händelserna inte enbart förknippas med partiengagemanget utan också till de faktum att de inträffat i Stockholm. För både Martin och andra partikamrater som utsatts för tråkigheter, skulle en lösning kanske i vissa fall kunna vara att bosätta sig på annan ort, och sedan fortsätta sina insatser för SD. Jag är övertygad om att det i de flesta fall skulle innebära att tidigare händelser kan läggas till historien.
